FREDAG 25 JULI 2008
Det känns som om jag skulle vilja förklara vad som hände i tisdags på DN-Galan, framför allt för alla som sett fram emot att jag skulle springa häcklopp i full fart på svensk mark igen. Jag hoppas verkligen att jag inte gjorde alltför många alltför besvikna. Det är trots allt så som jag tidigare skrivit att en elitidrottares kropp är som en topptrimmad racerbil, och minsta störning i ”motorljudet” måste man ta på största allvar. Det är ändå inte ett lätt beslut att byta ut ett formbesked strax innan OS mot maratonbesök hos sjukgymnasten.
Under uppvärmningen inför DN-Galan kände jag att det spände onaturligt i höger baksida, och eftersom det var där som jag fick skadan under inomhus-VM i Valencia, så ville jag inte ta några risker. Så här i efterhand så har det slagit mig att jag även inför försöken i Valencia kände en viss spänning i såväl baksidan som i kroppen överlag, så jag är övertygad om att jag tog rätt beslut i tisdags.
För att vara på säkra sidan har jag också beslutat mig för att inte tävla mer innan OS, vilket inte är lika dramatiskt som det kanske låter. I min planering finns det möjlighet att tävla fram till augusti börjar, innan förberedelserna för OS startar på allvar i träningen. Därför är det egentligen bara Götagalan i Karlstad på måndag som får stryka på foten i förhållande till min planering. Det känns i och för sig tråkigt, men gissa om jag kommer laddad till försöken i Peking! Det kanske visar sig vara en lyckad konkurrensstrategi – att mörka formen totalt inför OS.
* * * * * * *
För att berätta om något roligare så fick jag äran att ta emot Viktoria-stipendiet i måndags. Det kändes som en väldigt fin utmärkelse. Det känns också lite extra speciellt att det är Kronprinsessans egen utmärkelse, och att hela den Kungliga familjen deltar i festligheterna. Nu har jag fått Jerringpriset – som är folkets finaste pris för idrottsprestationer – men också Viktoria-stipendiet – som är den Kungliga utmärkelsen. Härliga motpoler, eller hur? Dagen i sig var fylld av aktiviteter – från presskonferenser till festligheterna på Borgholms Idrottsplats, där jag fick sitta bredvid Kungafamiljen. Det var också trettioårs-jubileum för stipendiet, och därför hade många av de tidigare pristagarna samlats. Vi hade bland annat en väldigt trevlig middag, där Thomas Gustafsson höll ett fantastiskt tal. Den mannen skulle säkert kunna försörja sig som stå-uppare om han ville!
* * * * * * *
Fick också möjligheten att bevista en av mina bästa vänners bröllop förra helgen. Det var verkligen en storslagen och underbar dag, perfekt planerad och genomförd. Familj och familjerelationer är oerhört viktigt för mig, så bröllop är både känslosamma och underbara ögonblick för mig. Nu var det nära att vädret ställde till det, eftersom det regnade av och till under dagen, men som tur var så höll det upp när brudparet kom ut från kyrkan. Det blir annars lite tråkigt att kasta risgryn i ösregn och att se brudklänningen förstöras av tunga regndroppar.
* * * * * * *
Slutligen så känns det väldigt tråkigt att Christian Olsson återigen fick ett bakslag i sitt tävlande. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du orkar satsa vidare, och kommer tillbaka, Christian. Du är ändå ung fortfarande. Jag unnar dig verkligen en fortsatt friidrottskarriär, även om jag vet att du kämpat med dina skador i många år nu.
* * * * * * *
Fem höjdpunkter på slutet av sommaren!
- OS, såklart!
- Precamp i Fukuoka, Japan. Förläger till mästerskap är det roligaste som finns!
- Tävlingarna efter OS. Det är skönt att tävla efter stora mästerskap, man är lite mer avslappnad då:-)
- Finnkampen. Oslagbar stämning att möta finnarna och finskorna i vår årliga batalj!
- Slutet av september - vila. Det kan man väl knappast kalla en höjdpunkt, men efter ett helt år av hård träning så är det rätt så skönt för en trött idrottskropp.