FREDAG 25 JULI 2008
Det känns som om jag skulle vilja förklara vad som hände i tisdags på DN-Galan, framför allt för alla som sett fram emot att jag skulle springa häcklopp i full fart på svensk mark igen. Jag hoppas verkligen att jag inte gjorde alltför många alltför besvikna. Det är trots allt så som jag tidigare skrivit att en elitidrottares kropp är som en topptrimmad racerbil, och minsta störning i ”motorljudet” måste man ta på största allvar. Det är ändå inte ett lätt beslut att byta ut ett formbesked strax innan OS mot maratonbesök hos sjukgymnasten.
Under uppvärmningen inför DN-Galan kände jag att det spände onaturligt i höger baksida, och eftersom det var där som jag fick skadan under inomhus-VM i Valencia, så ville jag inte ta några risker. Så här i efterhand så har det slagit mig att jag även inför försöken i Valencia kände en viss spänning i såväl baksidan som i kroppen överlag, så jag är övertygad om att jag tog rätt beslut i tisdags.
För att vara på säkra sidan har jag också beslutat mig för att inte tävla mer innan OS, vilket inte är lika dramatiskt som det kanske låter. I min planering finns det möjlighet att tävla fram till augusti börjar, innan förberedelserna för OS startar på allvar i träningen. Därför är det egentligen bara Götagalan i Karlstad på måndag som får stryka på foten i förhållande till min planering. Det känns i och för sig tråkigt, men gissa om jag kommer laddad till försöken i Peking! Det kanske visar sig vara en lyckad konkurrensstrategi – att mörka formen totalt inför OS.
* * * * * * *
För att berätta om något roligare så fick jag äran att ta emot Viktoria-stipendiet i måndags. Det kändes som en väldigt fin utmärkelse. Det känns också lite extra speciellt att det är Kronprinsessans egen utmärkelse, och att hela den Kungliga familjen deltar i festligheterna. Nu har jag fått Jerringpriset – som är folkets finaste pris för idrottsprestationer – men också Viktoria-stipendiet – som är den Kungliga utmärkelsen. Härliga motpoler, eller hur? Dagen i sig var fylld av aktiviteter – från presskonferenser till festligheterna på Borgholms Idrottsplats, där jag fick sitta bredvid Kungafamiljen. Det var också trettioårs-jubileum för stipendiet, och därför hade många av de tidigare pristagarna samlats. Vi hade bland annat en väldigt trevlig middag, där Thomas Gustafsson höll ett fantastiskt tal. Den mannen skulle säkert kunna försörja sig som stå-uppare om han ville!
* * * * * * *
Fick också möjligheten att bevista en av mina bästa vänners bröllop förra helgen. Det var verkligen en storslagen och underbar dag, perfekt planerad och genomförd. Familj och familjerelationer är oerhört viktigt för mig, så bröllop är både känslosamma och underbara ögonblick för mig. Nu var det nära att vädret ställde till det, eftersom det regnade av och till under dagen, men som tur var så höll det upp när brudparet kom ut från kyrkan. Det blir annars lite tråkigt att kasta risgryn i ösregn och att se brudklänningen förstöras av tunga regndroppar.
* * * * * * *
Slutligen så känns det väldigt tråkigt att Christian Olsson återigen fick ett bakslag i sitt tävlande. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du orkar satsa vidare, och kommer tillbaka, Christian. Du är ändå ung fortfarande. Jag unnar dig verkligen en fortsatt friidrottskarriär, även om jag vet att du kämpat med dina skador i många år nu.
* * * * * * *
Fem höjdpunkter på slutet av sommaren!
- OS, såklart!
- Precamp i Fukuoka, Japan. Förläger till mästerskap är det roligaste som finns!
- Tävlingarna efter OS. Det är skönt att tävla efter stora mästerskap, man är lite mer avslappnad då:-)
- Finnkampen. Oslagbar stämning att möta finnarna och finskorna i vår årliga batalj!
- Slutet av september - vila. Det kan man väl knappast kalla en höjdpunkt, men efter ett helt år av hård träning så är det rätt så skönt för en trött idrottskropp.
SÖNDAG 13 JULI 2008
Det är konstigt att ett högerben kan skapa så mycket uppmärksamhet i media, men mitt eget har blivit något av en följetong de senaste veckorna. Som jag har varit tvungen att meddela i ett pressmeddelande, så deltog jag inte i ÅF Golden League i Rom och kommer heller inte att delta i ÅF Golden League i Paris nästa helg. Jag har fortfarande ont i benet när jag kör max, så det klokaste verkar vara att vänta ytterligare ett tag innan jag anstränger mig fullt ut igen. Målet i år är - som jag sagt ofta - att komma väl förberedd till OS i Peking, och det är efter det målet som jag sätter min agenda helt enkelt.
* * * * * * *
Under tävlingssäsong så kör jag vanligtvis ett träningspass om dagen. Eftersom jag nu varit tvungen att tävla lite mindre och dessutom varit skadad, så har jag fått något mer fritid än vanligt. Nu är ju inte all tid som inte är träning fritid – då hade tillvaron varit både långtråkig och depressionsframkallande. Förutom den dagliga träningen, så har jag massage och andra behandlingar, intervjuer för media, fotograferingar och andra sponsoruppdrag, mentala förberedelser, förberedelser för tävling, träningsförberedelser, m m. Sedan förväntas jag göra någon nytta för min arbetsgivare ÅF också, vilket får pressas in i schemat. När så en skada ställer till det lite så får jag helt plötsligt mer tid, vilket jag har försökt utnyttja bäst möjligt. Jag har kunnat vara på landet i sommar, vilket knappt hunnits med tidigare år; jag har kunnat fixa och dona hemma; jag har fått mer tid till vänner, familj och andra runt mig. Allt det här är positiva saker, och det är viktigt att fokusera på det positiva och inte grotta ner sig i oro för skador och missade möjligheter. Det gäller att inte tappa sugen. Världen är trots allt full av tappade sugar, som någon vis man sagt.
* * * * * * *
På tal om behandlingar, så är det en stor del av vardagen denna vår och sommar. Jag tar akupunktur några gånger i veckan, och för er som inte prövat detta i behandlingssyfte, så kan jag meddela att det gör fruktansvärt ont de första gångerna. Nu har jag vant mig och smärtan har ersatts av ett allmänt obehag. Den som vill bli fin (eller friskare…) får lida pin. Massage får jag ett per gånger i veckan, för att öka blodgenomströmningen i musklerna. Sedan behandlar jag numera också högerbenet med ultraljud varje dag, vilket ska påskynda läkningen. Som om inte detta var nog, så avslutar jag många träningspass med isbad. Nu har det inget att göra med det korta dopp man kan ta i isvak efter en vinterbastu. Det handlar om att gå ner i isfyllt vatten upp till midjan, och sedan stanna där i fem till tio minuter. Jag vet inte vem som kommit på den metoden, men med tanke på hur ont det gör i kroppen så kan det inte ha varit någon snäll människa.
* * * * * * *
Jag har också äntligen fått ordning på mina träningskläder hemma – med stor hjälp från min sambo som byggt en stor garderob till mig. Det här kan kanske verka lite fjantigt med en stor garderob enbart för träningskläder, men det är inga små mängder, det kan jag intyga. Jag får givetvis hela tiden nya kläder från min klädsponsor Nike, eftersom kollektioner och modeller kommer och går. Jag försöker givetvis att vara omtänksam mot nära och kära med kläder som jag slutat använda, annars skulle inte en garderob räcka långt. Ibland kan jag nästan känna att hela Falun har mina avlagda Nike-kläder, men det är ju å andra sidan trevligt att folk är välklädda i Dalarna.
* * * * * * *
Fyra mysiga dalautflykter:
1. Inredningsbutiken Detalj och Kafé Blombergsgården i Vikarbyn
2. Siljan - Världens vackraste sjö! Skön att bada i oavsett temperatur.
3. Nya Restaurang Sjövillan i Rättvik. Jättemysig!
4. Stabergs Trädgård och Café utanför Falun
LÖRDAG 28 JUNI 2008
Det har ju varit midsommar, och för en gångs skull kunde jag faktiskt fira den med familjen mitt i Dalarna. De senaste åren har det annars krockat med Europacupen. En midsommar vid Siljan – det är äkta Dalaromantik det. Även om upplägget var så traditionellt det kunde bli (sill till lunch, majstångsresning på eftermiddagen och grillning till kvällen) så är det traditionerna som jag uppskattar mest med tanke på allt mitt resande. Till och med vädret var äkta svenskt. Maten bars fram och tillbaka mellan altanen utomhus och matsalen inomhus i hopp om att solen skulle vinna striden med skurarna. Det kändes som om vi bar maten mer än vi åt av den.
* * * * * * *
Måste väl ändå kommentera skadeläget lite, även om det kanske är något som jag helst inte vill tänka så mycket på. Som jag har sagt till media, så är det egentligen en gammal skada som jag har känt av från och till i ungefär ett år men som tidigare inte har påverkat vare sig träning eller tävling. Efter tävlingen i Berlin den 1 juni hände däremot något nytt, i och med att smärtan inte gav med sig som den tidigare har gjort efter tävlingar och maxpass på träning. Vid uppvärmningen inför tävlingen i Oslo den 6 juni, var smärtan riktigt kraftig, och för att ta ett ”understatement” så förstörde tankarna på smärtan hela min uppvärmning och uppladdning. Tiden jag fick i loppet i Oslo visade om inte annat detta. Efter läkarbesöket blev jag mycket lugnare, och efter en period med rehabträning i vatten och på motionscykeln, så känns det nu mycket bättre. Jag har fortfarande såväl hopp som tro på att jag kommer att stå på startlinjen i Rom i mitten av juli.
* * * * * * *
Vill slutligen berätta om årets största konserthändelse – The Hives på Peace & Love-festivalen i Borlänge. Det var kunglig musik helt enkelt! Själva konserten var helt magnifik, och det inte bara för att det är en av mina favoritband. Det var bara ren energi som strömmade ut från scenen. Det är inte så ofta jag har tid eller tillfälle att gå på konserter, men efter denna kväll så lovade jag mig själv att verkligen försöka gå oftare. Sen är det skönt att gå på festival, men att sedan bara ha en kortare bilresa hem till sin egen säng. Det där med att tälta på festivaler är överreklamerat i mina ögon.
* * * * * * *
Topp fem konserterna från Peace & Love:
1. The Hives
2. Johnossi
3. Mando diao
4. The Hellacopters
5. Roky Erickson
(missade tyvärr Kent och Håkan Hellström)
TISDAG 17 JUNI 2008
Har tagit lite tid för mig själv efter inledningen på årets säsong. Först och främst en fantastisk tid i Berlin – den bästa säsongsöppning jag någonsin gjort. Det kändes underbart att vara tillbaka på allvar på tävlingsbanan igen. Nu vann jag visserligen inte loppet, men min tid var klart bättre än förväntat, min teknik var utan större fel och känslan var klockren. Det var väl bara starten som inte fungerade som den skulle, eftersom jag var lite långsam upp ur blocken.
Det är ju en lite speciell tävlingsform i ÅF Golden League. Vinner man inte första loppet, så är man borta från bonusen direkt. Nu är det ju inte därför jag tävlar, men visst kan det kännas lite snopet samtidigt. Nu får jag istället se galorna som bra tävlingstillfällen på vägen fram till startblocken i Peking
* * * * * * *
Nästa tävling var redan fem dagar efter Berlin – ÅF Golden League i Oslo. Det är så nära hemmaplan jag kan komma, och den enda av de sex tävlingarna som jag aldrig vunnit. Revanschlustan var stark, men tyvärr kände jag redan tidigt smärta från min gamla skada i smalbenet. Min tid och prestation var sämre än Berlin, eftersom jag spände mig och var orolig redan innan loppet. Ingen harmoni direkt, alltså. Oslo får helt enkelt stå kvar på listan över utmaningar för nästa år.
Tog mig sedan ner till Göteborg för att få benet undersökt av doktor Swärd, och det var väl blandade besked. Skadan i sig var inte förvärrad – som det såg ut i varje fall – men smärtan hade ökat utan egentlig förklaring. Vi bestämde att ställa in tävlandet i Europacupen, och att återgå till lite lugnare träning ett tag framöver. Räknar dock kallt med att stå på startlinjen i Rom i mitten av juli.
* * * * * * *
Jag kan inte förneka att det känns lite surt att åka på ett nytt bakslag precis efter utomhusdebuten, men så tänker jag på det jag skrev i mitt senaste inlägg: ”Det enda man kan vänta sig är det oväntade” . Detta har alltid varit min ledstjärna, och även om det ibland kan kännas orättvist, så gäller det att leva här och nu, att acceptera det som sker och att inte samla på sig negativa känslor om vad som kunde ha varit. Nu gäller det att njuta av sol, Dalarna i sommarskrud och min härliga familj. De säger att det skall regna på midsommarafton, men – jag förväntar mig hellre det oväntade.
ONSDAG 28 MAJ 2008
Nu är det strax dags för årets premiärtävling – ÅF Golden League i Berlin den
1 juni. Fysiskt är jag i hyfsat bra form, men efter skadan är jag lite osäker på tekniken. Jag har faktiskt inte gjort några tävlingslopp ännu i år. Nu kan man kanske ställa sig lite undrande till hur jag kan vara osäker på min teknik, när jag har sprungit häck i väldigt många år, loppet är 100 meter varje gång och häckarnas avstånd är detsamma – hur kan man då vara osäker? Sanningen är att man känner sig lite rostig eftersom man inte har sprungit på ”allvar” i tävling på länge, och känner en liten oro för att inte hitta det där flytet och timingen. Man behöver helt enkelt några tävlingslopp för att komma in i det. Hade jag kunnat springa fler träningspass i maxfart hade det kanske kompenserat, men nu får jag helt enkelt använda de första tävlingarna för att tävla mig i form. Jag har trots allt en ganska jämn teknik, och brukar inte göra speciellt många katastroflopp. När jag började utomhussäsongen förra året, så hade jag inte heller gjort så många häckpass innan, och då tog det två tävlingar innan jag började komma ner i tid. Mycket av detta sitter i det mentala, att få den här känslan av säkerhet vid häckpassagerna.
Samtidigt så funderade jag häromdagen om jag någonsin haft en vår som gått enligt idealplanen, och jag tror inte att jag har haft det. Det är alltid någonting. Sådan är ju elitidrotten, trots allt. Man har alltid skavanker i någon form så det blir ju aldrig en perfekt uppladdning. Det måste man tänka på för att inte bli stressad. Elitidrott är ju inte friskvård direkt…
* * * * * * *
Jag reser ner till Berlin på lördagen, och fram till dess tränar jag på som vanligt, men utan att försöka toppa mig, eftersom jag inte tror att min kropp är redo för tokmax ännu. Vissa av konkurrenterna kommer nog att ha toppat formen, eftersom de har uttagningslopp inför OS att tänka på. De flesta andra har nog också gjort fler lopp än jag har inför tävlingen i Berlin.
Måste också ladda in ny musik på iPoden eftersom den utan anledning raderade allt för några dagar sedan. Jag gillar teknik, men den verkar inte riktigt uppskatta mig. Nu får jag i och för sig chansen att göra om spellistorna, och det kan ju bli en form av nytändning det med.
Matmässigt är det däremot bara att äta som vanligt, eftersom det inte är någon större idé för oss sprinters att hålla på med kolhydratladdning och sådant. Det är däremot viktigt att äta rätt hela tiden, för att musklerna inte skall ta stryk. Musklerna blir väldigt känsliga om man försöker ”svälta sig själv” för att gå ner i vikt. Det är som vanligt helt enkelt – sund och näringsriktig mat i lagom mängd.
Det skall också bli spännande att ÅF i år inte bara är min sponsor utan också titelsponsor till hela ÅF Golden League. Jag vet att det kommer att vara fler svenskar på läktarna, att uppmärksamheten från press blir lite större och att jag kommer att träffa på ÅF:s gäster på hotellet. En chans till väldigt direkt feedback alltså.
* * * * * * *
Jag har en fantastisk inomhussäsong med mig i bagaget, en säsong där tekniken och farten fanns där, och det känns ändå skönt att ta med sig den känslan in i utomhussäsongen. Jag är inte så lite nyfiken nu när jag gör tävlingsdebut i en så stor tävling som ÅF Golden League i Berlin. Var står jag egentligen? Nu kastas jag från lugna Falun och träningen direkt in i hetluften på Olympiastadion med kanske 60 000 åskådare, utan att ens ha gjort ett tävlingslopp utomhus i år.
Vad tror jag då själv om tävlingen i Berlin? Jag får helt enkelt ta till min gamla ledstjärna: ”Det enda man kan vänta sig är det oväntade”. Det blir faktiskt riktigt spännande att se vad det blir – blir det fågel, fisk eller kanske mittemellan. På söndag kväll vet jag…
* * * * * * *
Fem anledningar till att "Into the wild" är den bästa film jag sett på länge – om inte nånsin:
- Budskapet och känslan. Jag var helt tagen efteråt. Man blir nästan sugen på att dräpa telefonen och datorn och dra ut i skogen!
- Musiken
- Miljön – vilka vackra bilder!
- Alexander Supertramp, hippie-paret och Vince Vaughn. Sköna karaktärer!
- Att den är baserad på en verklig händelse.
FREDAG 16 MAJ 2008
Jag har lovat min tränare Karins dotter Vendla, 11 år, att intervjua mig denna gång för Sanna Ord, men måste ändå börja med att berätta en komisk historia om det glamorösa livet som idrottare. På grund av att det är och har varit släkt och andra som hälsat på mig och Jenny här på Rhodos, så har vi flyttat runt lite mellan rummen. Natten mellan onsdag och torsdag så delade Jenny och jag rum på övervåningen. Tidigt på natten började världens åskoväder, med tropiskt regn som bara piskade in från sidan. Det regnade tack och lov bara under en halvtimme, men under den här tiden så började taket att läcka. PRECIS DÄR JAG LIGGER OCH SOVER. Jag vaknar av att det rinner vatten rätt ner på min mage. Taket läcker på ett enda ställe, och det är precis ovanför min säng. Det är tur att jag har mitt goda humör, för jag tror att jag aldrig har skrattat så mycket mitt i natten någon gång i livet.
* * * * * * *
Raskt tillbaka till ämnet för dagen. Karin Torneklints båda barn är med oss denna vecka, och jag lät som sagt Vendla ställa lite frågor till mig, som jag besvarat efter bästa förmåga. Kör hårt, Vendla!
Vad längtar du mest efter just nu?
– Antagligen de nybakade kanelbullar som jag har köpt till fikat, för att fira mitt första riktiga häckpass ute i år.
Vad är det bästa med Dalarna?
– Naturen. Dalarna är verkligen hemma för mig.
Vad är det bästa med att vara friidrottare?
– Frihet och variation
Vad är ditt bästa träningstips eller råd för att bli en bra idrottare?
– Tålamod.
Vilken är din favoritperiod på året?
– Sommaren, såklart!!!
Vad älskar du att göra när du inte tränar och tävlar?
– Resa, vilket är lite konstigt eftersom jag reser så mycket när jag tränar och tävlar.
Vart reser du helst till när du är ledig?
– Beror lite på, men för att bara koppla av så blir det Thailand
Vad är det mest spännande stället du varit på någon gång?
– Brasilien, tror jag.
Vad har du för favoritfärg?
– Grönt, faktiskt.
Vilken favoritidrott har du förutom friidrott?
– Det mesta bland vinteridrotterna. Alpint, längd och allt sådant.
Vad har varit bäst här på Rhodos?
– Att kunna springa maxlopp i häck igen.
Vad har du för favoritmat?
– Det går i perioder, men just nu är det mest indiskt som är favoriten.
Vad tittar du helst på på TV?
– Filip och Fredrik, och ”Världens skönaste land” om sköna personligheter från USA
Vilken favoritfilm har du?
– Den är lite okänd men ”Dagboken” heter den.
Vilken är den bästa bok du läst?
– ”Flyga drake” eller ”Tusen strålande solar”.
Tycker du om glass?
– Jorå, helst glass med choklad, så Magnum ligger bra till.
Tyckte du om att gå i skolan, och vilket ämne var roligast?
– Jag tyckte om skolan, och favoritämnet var givetvis idrott. Dessutom tyckte jag om de praktiska ämnena, som slöjd och hemkunskap. Mot slutet tyckte jag att språk var roligt också.
Vad vill du bli när du blir stor?
– Det vet jag fortfarande inte. Jag får väl se vad som dyker upp.
* * * * * * *
Fem saker jag ser fram emot att göra när det blir varmt nog!
- Spela golf.
- Bada i Siljan.
- Fika eller luncha på Stabergs Café utanför Falun.
- käka frukost på uteplatsen.
- kvällsdopp i en kall sjö.
FREDAG 2 MAJ 2008
Det har blivit lite skriverier i media om min lårmuskels baksida, som jag skrev om i förra inlägget. Det är ju positivt att det jag skriver här blir läst – till och med av journalister. Å andra sidan har jag svårt att se att det är en nyhet att jag får vänta två veckor längre än planerat med att belasta muskeln till max.
Annars är det väldigt bra här på Rhodos. Det är konstigt nog nästan bara svenskar på arenan, så många svenska klubbar och grupper verkar ha valt just Rhodos i år för sin försäsongsträning Arenan ligger några kilometer utanför själva ”Rhodos City”. Det är kanske ingen av de bästa träningsanläggningarna i Europa, men helt OK. Mjuk, nylagd bana som är bra att träna på och ett klart godkänt gym inne på området. Att det sedan är 25 grader varmt och sol gör ju inte saken sämre direkt.
Träningen blir nu mer och mer tävlingsinriktad, eftersom säsongen närmar sig snabbt. Den kan väl enklast beskrivas som att den är lite hårdare än den träning jag kör under säsong, men mindre påfrestande än uppbyggnadsträningen tidigare i år. Träningen är som vanligt varierad, snabbhetsuthållighet, häck, sprint och olika former av styrketräning i en skön blandning signerat Grycksboexpressen och Torneklint. Börjar också känna mer och mer av den där tävlingsinstinkten – att vilja springa lite snabbare och lite närmre gränserna och det är så klart ett gott tecken. Det känns helt enkelt väldigt bra just nu.
För några dagar sedan hade jag ett snabbhetsuthållighetspass med fem stycken 150 meters-lopp. Det är ett ganska jobbigt pass, både fysiskt och lite mentalt, jag är alltid en aning nervös inför det bara för att jag VET att jag kommer bli svintrött! Men det finns heller inget bättre än när just det här passet går bra, när man känner att man är stark och orkar 50 meter längre än vad det kommer att bli på tävling.
På gymmet är det annars (som vanligt) mest frivändningar, ryck och knäböj. Just nu är det mest treor, tvåor och ettor som gäller, riktig maxstyrka alltså. Ettorna är min favorit, när man kan lassa på riktigt tungt och utmana sig själv lite. Idag körde vi ryck där det blev ett nytt pers för mig! Tjoho!
* * * * * * *
Som jag skrev i förra veckan, så bor jag och Jenny i ett hus bara en liten bit ifrån träningsanläggningen. Kan faktiskt inte nog understryka hur skönt det är att slippa hotellivet – speciellt på ett turistställe som Rhodos. Här har vi ganska mycket av det vanliga vardagslivet, förutom det extrema intaget av Grekisk Sallad. Vi handlar och lagar mat själva, och försöker enas om vems tur det är att diska. Just nu är det bara vi två och Pim-Pim som är här men släkten kommer att invadera oss på söndag. Då byter vi ut lugnet mot familjeaktiviteter i en vecka. Det blir nog lite mer utflykter och restaurangbesök, och det skall bli kul att se mer av Rhodos, eftersom vi hittills nästan bara sett vägen mellan arenan och huset.
Vi är annars lite förvånade över att Rhodos känns så övergivet. Kanske är det bara lugnet innan säsongsstarten, men vissa hotell undrar man om de är nerlagda, igenbommade eller bara sover skönhetssömn innan säsongen. Vi har på de korta utflykterna vi ändå gjort, sett hela gator som ser ut som om de skulle kunna vara en del av en spökstad, eller att folk flytt undan något oväder. Svenskarna verkar vara i majoritet bland de turister vi ändå sett hittills, så vi verkar hålla vårt rykte som en av de nationer som reser mest i världen.
* * * * * * *
Topp fem för grekisk mat!
- Grekisk yoghurt med valnötter och lite honung
- Grekisk sallad (jag tröttnar aldrig!)
- Stekt aubergine med vitlök
- Lamm
- Gyros. God grekisk snabbmat!
Se menyn till vänster för tidigare brev